Om man inte har någon så kan man inte heller bli lämnad.

Jag vet inte varför det tar emot att skriva här.
Kanske är jag är rädd för ni som läser.
Er som jag inte har glömt.

Er som jag tänker på varje dag.
Ni som gjort djupa avtryck i mitt liv.

Som jag vill ha kvar i mitt liv.

Men inte haft energier för att ha kontakt med.
Feg? Ja.

Men ni finns där. I mitt hjärta.

Det kommer en tid för allt.
Jag kommer våga.
Jag hoppas ni är kvar.