Långfredagen 2014

Känslan av att sitta själv och lyssna på tystnaden, dricka te och veta att barnen snart vaknar och att vi ska fira påsk med min familj. Solen skiner dessutom. Oslagbart.

Livet har tagit en snabb vändning och förändrats radikalt. Tänk att jag (återigen) är ensamstående. Det låter så sorgligt. Själv. Förhoppningsvis stark.

Bor sedan en liten tid tillbaka hos mina föräldrar och lillasyster i Skåne. Trångt, men härligt. Bitvis är det pissjobbigt att sakna, men jag vet att det i slutändan är det bästa alternativet. Trots smärtan och sorgen.

Just nu går all min energi till barnen. Och då menar jag verkligen ALL energi. Jag finns inte riktigt just nu. För tillfället har jag tagit en time-out och är bara mamma. Men då bloggen ska spegla mitt liv litegrann, ett sätt att minnas genom, så måste jag ju säga det.

Kommentera här: